Jag ville bara säga att, utöver det negativa jag genomlever just nu, så är jag så oerhört tacksam för de människorna som finns i livet och stöttar mig, och helt enkelt gör mitt liv lite roligare att leva.
Till de personerna hör bland annat T. Honom älskar jag över allt annat på denna jord, och där ljuger jag inte. Visst självklart skulle jag klara mig utan honom, men inte skulle det vara lätt heller. Vi har för övrigt orkat med varandra i 2½ år numera. Det innebär att det är mitt längsta förhållande med någon av det romantiska slaget, och jag är fortfarande så in i helsikes glad för att jag tvingade mig själv att lägga till honom på Facebook för att sedan bjuda hem honom på fika, den 14:e juni 2010. Det var banne mig det bästa, måhända impulsiva, beslut jag någonsin tagit, och jag ångrar det inte för en sekund. I den stunden kände jag bara: go for it. Sedan träffades vi lite till. Sedan lite till. Och på den vägen blev det vi. Jag kan bara säga såhär: jag älskar dig T, så fantastiskt mycket. Du är det bästa som hänt mig, och jag ångrar inte en sekund att vi fortfarande är ihop trots lite strul på vägen.
En annan figur jag är fantastiskt lycklig över att få ha i mitt liv är min bästa vän Astrid. Lärde känna henne i åttan tror jag, eftersom hennes pappa var vår lärare i SO. Sedan dess har vår vänskap bara vuxit och blivit allt starkare, speciellt på senare år. Jag älskar dig, Astrid!
En tredje person jag inte skulle klara mig utan är utan tvekan Andrea. Hon är en syster för mig, och dessutom är hon min allra bästa vän. Vi två har känt varandra sedan tredje klass på lågstadiet, och det är ett bra tag sedan dess nu. Andrea, om någon, läser mig definitivt som en öppen bok. Lite läskigt, men det är kanske så det ska vara... Du är bäst! Och självklart, finns det oerhört många fler som jag bara inte kan finna ord för att skriva om. Det blir ett för långt inlägg. Men jag älskar er allihopa. Ni tre, som jag nämnde bara, är några som för evigt satt spår i mig, och som jag aldrig någonsin vill vara utan. Bara så ni är medvetna om det. Om man slår ihop er tre så tror jag liksom på det här, att det skapas en till Cissi. Ni har alla nämligen någonting som finns inom mig, så känns det.
Kärlek.
Till de personerna hör bland annat T. Honom älskar jag över allt annat på denna jord, och där ljuger jag inte. Visst självklart skulle jag klara mig utan honom, men inte skulle det vara lätt heller. Vi har för övrigt orkat med varandra i 2½ år numera. Det innebär att det är mitt längsta förhållande med någon av det romantiska slaget, och jag är fortfarande så in i helsikes glad för att jag tvingade mig själv att lägga till honom på Facebook för att sedan bjuda hem honom på fika, den 14:e juni 2010. Det var banne mig det bästa, måhända impulsiva, beslut jag någonsin tagit, och jag ångrar det inte för en sekund. I den stunden kände jag bara: go for it. Sedan träffades vi lite till. Sedan lite till. Och på den vägen blev det vi. Jag kan bara säga såhär: jag älskar dig T, så fantastiskt mycket. Du är det bästa som hänt mig, och jag ångrar inte en sekund att vi fortfarande är ihop trots lite strul på vägen.
En annan figur jag är fantastiskt lycklig över att få ha i mitt liv är min bästa vän Astrid. Lärde känna henne i åttan tror jag, eftersom hennes pappa var vår lärare i SO. Sedan dess har vår vänskap bara vuxit och blivit allt starkare, speciellt på senare år. Jag älskar dig, Astrid!
En tredje person jag inte skulle klara mig utan är utan tvekan Andrea. Hon är en syster för mig, och dessutom är hon min allra bästa vän. Vi två har känt varandra sedan tredje klass på lågstadiet, och det är ett bra tag sedan dess nu. Andrea, om någon, läser mig definitivt som en öppen bok. Lite läskigt, men det är kanske så det ska vara... Du är bäst! Och självklart, finns det oerhört många fler som jag bara inte kan finna ord för att skriva om. Det blir ett för långt inlägg. Men jag älskar er allihopa. Ni tre, som jag nämnde bara, är några som för evigt satt spår i mig, och som jag aldrig någonsin vill vara utan. Bara så ni är medvetna om det. Om man slår ihop er tre så tror jag liksom på det här, att det skapas en till Cissi. Ni har alla nämligen någonting som finns inom mig, så känns det.
Kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar