Kitou Aya

1 litre of tears. Det är en underbar, sann, berättelse om Aya. Hon är femton år, bor i Japan och är en helt normal, glad och positiv tjej. Ända tills hon blir sjuk. Sjukdomen är obotlig. Detta är en serie i 11 delar, om en 15-årings kamp för att hjälpa andra, samtidigt som hon själv måste bli hjälpt.

Sjukdomen, som heter Spinocerebellar Atrophy är ungefär som MS (muskelsjukdom), och gör att kroppen långsamt minskar att lyda en. För Aya började det med att hon ramlade, utan att ta emot sig med händerna. Sedan blir det allt värre.. Till slut kan hon inte prata.

Om det inte vore för Maggie så hade jag inte tittat på den. Tack. Den fick mig verkligen att gråta, på riktigt. Jag känner mig sammanlänkad Aya rätt ofta, och hon får mig att tänka "Wow, det kunde varit värre för mig än det är nu..". Men det är rätt bra med mig. Just nu är jag galen i soundtracket till serien, så laddar upp det här på bloggen.

Att se en människa, förtvina, gör ont. Skådespelarna är otroligt bra, och serien är som sagt på japanska (finns med engelsk textning på youtube), och jag tycker den är så värd att se.

Förövrigt tänkte jag rymma till Herrljunga i morgon (with parents permission of course), och ha det allmänt mysigt med pojken min<3

Skolan börjar snart, borde jag längta? No, I don't.