Jag har tänkt.
Att göra slut är som cancer. Ett långsiktigt sådant menar jag.
I början eller när allt är bra i förhållandet så är man inte sjuk, men så kommer diagnosen.
Man är sjuk, dvs förhållandet har ett antal sprickor i sig.Man kämpar för att prova nya mediciner, nya metoder, för att det ska gå lite mer. När man sedan inser att man måste börja med cellgifter så vill man innerligt tro att "vi" visst klarar oss.
Men när man inser att "fan, det kommer inte klara sig, vi kommer att dö"
då är man inne på sina sista veckor liksom pratar knappt alls, kanske är lite kall, utbyter artigheter osv
sen, dör "vi:et".
cancern besegrade "vi".
Men ändå är det så att den som "dog ifrån" en
den lever som ett jävla spöke i skallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar