Analys: Snövit & de sju små dvärgarna

Eftersom att jag inte har något vidare intressant för mig tänkte jag skriva en analys av den tecknade Disneyfilmen Snövit och de sju små dvärgarna. Fakta om filmen/Handling: Ung flicka blir föräldralös. Förtryckt av styvmodern (som är besatt av en spegel), på grund av att Snövit har ett vackert utseende, och senare även mordhotad (utsatt för mordförsök ett flertal gånger i Bröderna Grimm-versionen) av sistnämnd.

I första scenen ser man Snövit skura trappan, sucka och stöna om kärleken och drömprinsen. Vips så får hon sin drömprins ståendes bredvid sig vid brunnen, a dream come true. Snövit blir riktigt rädd och gömmer sig.

Flicka, med namn Snövit, blir jagad ut i en skog av en jägare och springer och gömmer sig i en liten stuga (olaga intrång?). Snövit är petig, tvingar skogsdjuren att städa huset tillsammans med henne, däribland gör hon sig skyldig till snarlikt djurplågeri. Hon gör sig även skyldig till förtal då hon antar att husets ägare är barn.

Väl därefter blir hon trött, går upp för trappan och lägger sig i tre, ja ni läste rätt, sängar som antas tillhöra någon boende. Hon struntar dock i detta, och somnar. Några timmar senare kommer husets sju ägare hem. Råkar vara dvärgar, de märker att huset är rent och går upp. Såklart upptäcker de intrånget, är redo att slå ihjäl henne (personligen skulle jag gjort det), men de hejdar sig då de upptäcker att hon är, just det, kvinna. Mina senare tankegångar dras till att dvärgarna behöver henne för den sexuella sakens skull. But that's just me then. En annan orsak att de låter bli att döda henne kan även vara att hon drar ur sig sin lilla sorgliga snyfthistoria om förtryck i hemmet. Så synd. Väl på slottet (glömde jag nämna att Snövit är en prinsessa också?) har drottningen upptäckt jägarens lilla bluff.

Hon blir rasande, och då kommer det plötsligt fram att hon är trollkunnig (surprise, surprise!), och hon går ner till sitt superhemliga tillhåll/laboratorium för att.. eh, göra någonting åt saken? Där nere plockar hon fram en ytterst dammig bok och även ingredienser för en liten makeover (se före & efter bilder). Resultatet av detta är att hon går från ett någorlunda normalt drottningutseende till en avskyvärd, äcklig, skrämmande, ful, otäck häxtant. Skillnaden är påtaglig.

Åter till stugan där Snövit numera har bosatt sig. Ingen syn av sexuella handlingar ännu. Det har kommit fram att Snövit & hennes nya vänner har blivit just det, vänner. Ganska oskyldigt och gulligt, eller hur? Dvärgarna ska gå och jobba. Förmanar Snövit att absolut inte på några villkor släppa in, inte ens prata med någon i huset.

Det är där man börjar märka att Snövit inte bara är godtrogen, utan också otroligt naiv och dum, och absolut INTE eftertänksam. Varför? Såklart är hon änglalik och är snäll mot en ytterst (ful) oskyldig, jo men visst, tant. Och släpper in henne i huset. Och låter henne bjuda på ett äpple. Nivån på noll eftertänksamhet är på topp från Snövits sida. Följderna av detta blir att Snövit dör/somnar och sanningen kommer fram: Det är drottningen som är utklädd till tanten! Oh no! Slutsats av detta? Man ska aldrig ta emot någonting ätbart ifrån främlingar. Speciellt inte äldre, det kan sluta illa.

Anyway, dvärgarna kommer hem, upptäcker att häxtanten rymmer, jagar efter henne, och hon ramlar ner från ett stup. Jaha, that's it. Så går det när man är fåfäng, tänk på det, alla ni attentionwhores därute!

Men vad hände med liket av Snövit då? Jo, hon blir upptäckt av dvärgarna såklart, men eftersom att hon är så vacker "ännu in i döden", kan de inte begrava henne.

ÅTER IGEN dras mina misstankar kring det faktum att dvärgarna fortfarande inte haft sex med Snövit, och vill då därför våldta henne när hon är död. Eller så förstörde jag bara nyss filmen.

Tiden går (hon verkar inte mögla eller någonting, konstigt), och efter ett tag kommer den där prinsen (Oh My God), som jag nämnde i början av den här texten och kysser henne. Voilà, hon vaknar upp och säger inte ens tack till dvärgarna för att hon fått bo hos dem. Hon bara sticker.

Min slutliga åsikt om Snövits personlighet är att: Hon har inget vett i skallen. Hon borde få en psykiskt undersökning, och slutligen. Hon utgör ett dåligt rykte för prinsessor.

Min slutsats av filmen i sig är att: Den är bra, fint ritad, och så. Men historien är värd att skratta åt.