Vet inte varför, men det känns som om jag glider ifrån den här bloggen ibland. Ändå är det här nästan en trygghet, som jag kan fly undan till och skriva mina tankar. Fast nu har jag nästan inte lika många tankar om allting som förut. Synd, men jag mår bra (vilket är bra). Har funderat en del, jag älskar Kate Bush igen. Hon är så grymt underbar och fantastiskt bra! På samma sätt tycker jag att Green Day blivit en del utav mig igen. Deras nya cd är lika bra som deras American Idiot. Nästan iallafall. Har fastnat för låten Viva la gloria!. Den har ett annat sorts utropstecken i sig, men det hittar jag inte här..
Markus kommer verkligen i sommar. Åh, jag är så glad. Borde hata mig själv för att jag är dum nog att fantisera om oss, nu när han är upptagen.
But I don't. Jag tycker om honom, ibland som bara vän, ibland som mer än vän. För det mesta mer än vän, och det känns skönt. Jag kan lita på honom. Han är ärlig mot mig. Han är en fin kille.
Nu är det slut på den underbara långhelgen förresten. Vill inte tillbaka till skolan och alla vet det. Känner mig så äckligt låst överallt. Tur att min handledare faktiskt tror på mig, och förstår mig. Henne gillar jag. Resten, de kan dö om det passar dem.
Grattis till min lilla pärla, Andrea, i morgon. Hon fyller äntligen 16 år. Jag är sjukt glad att jag fått lära känna henne, i sju (åtta?) år. Bästis.
Nog om det, nu godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar