Äntligen lite mentalt lugn och ro

Nu är jag äntligen mentalt återuppbyggd från sjukhusperioden som jag fick vara med om. Jag blev hemskickad den 10:e (!) oktober, vilket betyder att jag legat inlagd i en hel månad. Såhär i efterhand undrar jag hur jag orkade. Som min mamma sa så var det nog för att jag inte VISSTE hur länge jag skulle vara inlagd den här gången. Jag tror att när man inte vet hur lång tid någonting kommer pågå så har man ingen tidsram att förhålla sig till, och det i sig kan göra att man härdar ut lättare - det vill säga, om det är någonting jobbigt på gång. Det är den anledningen jag har till att jag inte har bloggat någonting under nästan hela oktober månad. Jag skriver istället dagbok, när jag känner att det behövs.

Något som jag faktiskt tappat förståelsen för är varför jag tidigare varit så öppen med mitt privatliv. Inte så att det jämt sker katastrofer, men jag vet nog allt att så fort en kille kommer in i bilden till exempel så blir jag dökär, kan inte sluta ha känslor för honom, och vips så har du ett blogginlägg på min blogg, bara för att sedan bli besviken igen. Typ. Så det ska jag sluta med, har jag bestämt. Dessa diskussioner lämnar jag åt min dagbok helt enkelt.

I alla fall, så bestämde jag mig nu för att ändra min header (igen) till bloggen. Dessa bilder är ifrån i somras när vi var i Europa INNAN all den här vårdcirkusen startade. Jag tycker att de är fina. Skönt ändå att det här är över. Såret läker, jag läker, alla läker. Eh okej, kanske inte det sista. Men jag läker garanterat. Och jag orkar mer. YAY!

Cissi