Dagboken

Jag har börjat skriva dagbok. Inte i något Worddokument eller så, och inte heller på någon annan hemlig blogg som jag inte visar för någon annan. Däremot i en bok. En svart, glittrig, med ett hjärta i guld på. I den dagboken skriver jag ner mina röriga tankar, mina allra deppigaste och rätt så mörka - men också gladaste, mest spralliga känslor som beskriver hur jag egentligen mår, vad jag känner för tillfället, vilket inte alltid behöver vara väsentligt för just den här bloggen.

I den här bloggen är jag alltid lite ytlig av mig, det erkänner jag. Men jag tycker å andra sidan inte att man ska lägga ut allting i sitt liv på Internet eftersom vem som helst kan få reda på det i så fall. And it ain't gonna be pretty all times. De senaste veckorna har det varit fantastiskt att få använda sig av dagboken, då jag bara kunnat skrivspotta ur mig hur jag känner med allting som pågår i mitt liv. Det där måendet som ingen förutom jag riktigt kan förklara många gånger, men som ändå behövs dokumenteras.

Nu när vi ska till Italien kommer jag behöva dagboken till exempel. Det är jag säker på. Inte för att det blir en jobbig resa, men under en bilresa i två veckor tillsammans med samma människor dagligen så kan ibland tålamodet tryta; och då är det fantastiskt bra med en dagbok. Vad tycker ni? Skriver någon av "mina läsare" (som jag egentligen inte förväntar mig vara mer än cirka fem, sex, kanske sju stycken som är kontinuerliga) dagbok?

Nu ska jag fortsätta städa eftersom mina föräldrar snart kommer hem och då gissar jag att de förväntar sig att det inte ser ut som hej kom och hjälp mig i huset.

Ha det så bra så länge!